Hänt innan:

- Hey! what are you talking about? we can't understand swedish you know! sa Liam.

- Sorry, it's just, we searched for a school in London, and came in and we might could move here but there's just two small problems. sa jag.

- What?  frågade Harry.

- Problem number one: Our parents will never let us! Problem number two: We have nowhere to live! sa Ida.

- You could live here! You sort of already does that anyway! sa Louis.

- Yeah, but our parents! sa Ida då.

- I think I could fix that, I'm good at things like that, sa jag då.

                                                 Idas perspektiv:

- Are you, I did'nt know that! sa Zayn.

- come on! How did you think we got here in the first place? frågade Katarina.

- By asking? sa Niall.

- No, that never works on our parents! So, Katarina did as she always does when she could die to get something! sa jag

- what did she do? frågade Harry. 

- You'll see, sa Katarina och tog upp telefonen, ringde sina föräldrar och började prata:

- Mamma? kan jag och Ida få flytta hit? Vi har redan tänkt på allt, vi får bo hos några kompisar till oss och vi har kommit in på en riktigt bra skola! Snäääääällaaaaaa?! 

- Why are she singing? frågade Harry.

- She don't, she's begging. And she is good at get it to sound like she have really good arguments!  sa jag då. Hon la på och log som ett freak.  

- I'm alowed, now it's your time! And remember if they're about to say no just say: Katarina fick! sa hon. Jag tog telefonen och slog in numret. 

- Hej mamma! får jag flytta till England? vi har tänkt på allt! Vi får bo hos några kompisar som vi har träffat och vi har kommit in på en riktigt bra skola!

- Men gumman, jag vet inte riktigt... hörde jag att mamma sa.

- Katarina fick! sa jag då. 

- oh, Okej då, men vi kommer över och lämnar era saker! sa hon.

- TACK MAMMA! sa jag och la på.

                                                Katarinas perspektiv:

- AAAHH! skrek vi och hoppade runt.

Killarna stirrade oförstående på oss, sen på varandra, sen kollade dem på oss igen. 

- We're allowed! sa vi i kör när vi såg dem.

- YEY! sa alla i kör i munnen på varandra då. 

- Let's go to Nando's to celebrate! sa Niall.

Vi gick till Nando's och jag kunde fortfarande inte riktigt fatta att vi skulle flytta till London och bo tillsammans med 

bandet som jag hade avgudat för bara en månad sen, det va ljudet av alla mina drömmar som slog in! 

Medan vi åt så skålade vi för att vi skulle flytta in. Jag satt emellan Ida och Louis. Louis hade armen om mig och Ida såg ut att vara mitt uppe i ett viktigt samtal med Liam, jag kunde slå vad om att det handlade om disney. 

Jag och Louis pratade med dem andra i bandet om allt mellan himmel och jord, det kändes så naturligt att vara med dem! Det va svårt att förklara, men dem kändes som bröder för mig. Jag hade aldrig haft några syskon, jag va enda barnet, men jag hade en hund. 

När vi kom hem till dem skulle vi göra i ordning så att vi kunde sova över hos Louis och Harry. Jag skulle sova i Louis' säng. Ida, Liam, Niall och Zayn skulle sova nere i soffan eller på madrass.

                                                        Nästa morgon: Louis perspektiv.

Jag vaknade klockan halv sju av att något hade ramlat ner på golvet, när jag såg mig omkring såg jag Katarina på golvet. Hon höll sig på huvudet som att hon hade ont där. 

- What happend? frågade jag.

- I fell from the bed, svarade hon.

- But, now, when we both are awake, what do you say about revange? sa jag.

- I would love that! I already have an idea! sa hon med ett lite läskigt leende på läpparna.

-What? frågade jag.

- Let's put on some music, and sing to it the highest and false we can! sa hon.

Vi gick ner tog fram musikspelaren och högtalarna och sen satte vi på hennes "up all night" cd. 

Vi började göra frukost och sjöng så högt och falskt vi kunde. Efter ungefär fem minuter kom alla in i köket.

-What are you doing?! frågade alla.

-Breakfast, svarade Katarina oskyldigt. 

- Not that! Why are you singing like you were being killed? frågade Harry.

- Revange, sa jag. 

- You want breakfast? frågade hon.

                                                                 Harrys perspektiv:

Jag vaknade av ett oljud som slog allt annat, när jag kom ner såg jag att Louis och Katarina stod och sjöng.

De andra kom också och vi började fråga dem vad dem gjorde och dem spelade som ingenting, till slut sa de att de hämnades för att vi hade sprutat grädde på dem igår så jag gick till kylen hämtade grädden och började spreja på dem eftersom jag hatar att vakna tidigt. Hon försökte gömma sig bakom Louis men det funka inte riktigt. HAn drog fram henne och använde henne som sköld och så fortsatte det så tills hennes mobil ringde. Hon torkade handen och sa:

- Katarina speaking.

sen hörde man bara att hon vart jätteglad, jag förstod inget annat.

                                                                         Katarinas perspektiv:

Min mobil ringde precis när Harrysn sperejade på mig och Louis med sprejgrädde. Jag blev som tur va räddad av att min mobil ringde. Jag torkade av mig lite på Louis och svarade sen.

- Katarina speaking.

- Katarina! Det är Lolly!!

- LOLLY! Jag är så glad att du ringde! Du räddade mig från grädde! sa jag. Lolly va en av mina andra vänner, en riktigt bra vän, hennes riktiga namn va Lilly, men hon är så rolig att vi kallar henne Lolly istället. Jag Ida och hon är riktigt tighta. Jag såg hur Ida reagerade och började hoppa.

- grädde? Jag trodde du älskade grädde? sa hon lite förvånat.

- Inte när den är i mitt ansikte, sa jag då.

- Jaja, jag hörde att du och Ida skulle flytta till England, så jag bara undrade om jag fick komma över och hälsa på??

- JA! Det finns några du verkligen måste träffa här! nästan skrek jag i luren.

- Har du fallit för ännu en kille?? frågade hon i luren.

- Va ska det mena? frågade jag tillbaka. 

- Det ska mena, att varje gång du åker nånstans så får du syn på en kille som sen ser dig, och du är så söt så han kan inte motstå dig! sa hon som om det va självklart i luren. Jag såg hur Ida hade hört det och börjat gapskratta.

- Det här är inte vilken kille som helst! Han är speciell! Som min andra hälft! Förutom du och Ida såklart! sa jag då.

- Ser fram emot att träffa honom, jag kommer om några dagar! sa hon glatt.

- Okej! sa jag ännu gladare.

- What was that about? frågade Liam som hade blivit lite skräckslagen av Ida.

- Our best friend Lolly are comming! sa jag.

- Okeey, but why is that little freak jumping around and laughing? frågade Zayn. 

- Heey! I have feelings you know! sa hon när hon hade slutat gapskratta och slog till honom på axeln.

- She said something funny, sa jag innan Ida hann svara. 

- hm, it'll be fun meeting her, sa Harry.

- Could we see some pictures of her? frågade Louis.

- NO! sa jag och Ida i kör och båda tänkte samma sak, dem va för pinsamma. 

- Why not? You're like our sisters, you can't hide anything from us! sa Niall med fånig röst. Jag och Ida skyndade till dörren så att dem inte skulle komma hem till oss. Dem sprang efter oss men vi höll fast dörren, jag hade såklart en reservplan och hade tagit alla deras bilnycklar, dem va i min ficka. Men nu behövde vi hålla fast dörren så att dem inte kunde komma ut.

- Come on! You know we can take you away easy as two feathers! sa Louis.

Liam hade redan kommit fram och tagit tag i Ida och dragit bort henne. Jag höll kvar hur hårt Louis än drog.

Han drog mig så att jag nästan hängde i luften. Till slut bad han om hjälp från dem andra killarna och dem kom fram och drog i mig. Jag kände nästan hur jag tänjdes ut. Mitt i allt frågade Ida mig på svenska:

-Har du nycklarna?

- Såklart jag har! Jag är ingen amatör! sa jag till henne. 

Till slut fick dem loss mig, jag låtsades vara jättesur. Men jag och Ida sprang ut när dem letade efter nycklarna som plötsligt hade försvunnit. Vi gjorde det så tyst som möjligt innan vi hade kommit ut så att dem inte skulle märka nåt. Sen sprang vi.

- Du har nycklarna va? frågade Ida.

- Såklart! sa jag och klappade på fickan där dem va så att hon skulle höra. 

                                                  Liams perspektiv:

- hey guys!? where's the girls? frågade jag efter att vi hade letat efter nycklarna i ungefär 10 minuter.

- Oh no! They must have took the keys before we came and then ran away with them when we were'nt looking! sa Louis uppgivet.

Vi satte snabbt på oss skorna och började springa mot deras mot deras hus, dem hade redan kommit dit när vi kom. Dem hade låst dörrarna. 

-So what should we do now? frågade Zayn.

- knock on, I think, sa Harry.

Vi knackade på och hörde hur dem sprang omkring och sen sa:

- Just a minute!

När dem öppnade fattade vi att dem nästan hade vält upp- och ner på huset. 

-Can we start to seek forour keys now? frågade jag.

- Okay, svarade Katarina. 

Vi började leta och när Niall blev hungrig gick vi till kylen och där va nycklarna.

-we found them! skrek vi i huset och när vi kom till vardagsrummet hörde vi hur Katarina mumlade något till Ida.

- I said we should'nt hide them there! 

- No, you should'nt had, sa jag.

- You wanna play card? frågade Katarina.

- sure, sa vi.

Efter att ha kört några rundor kom jag att tänka på en sak.

- Why did you hide them there anyway? frågade jag och Katarina och Ida kollade på varandra.

- We did'nt have any better place, Ida first said that we could hide them with our underwears! But it would be REALLY embarrising for all of us if you found them there! sa Katarina.

- Yeah, it would, sa Louis. Sen såg jag att Katarina och Ida utbytte blickar. 

Jag kom plötsligt på något, vi hade egentligen kommit dit för att hitta ett fotoalbum! 

- You did'nt! nästan ropade jag.

- Did what? frågade Ida.

- Hide the photoalbums there?! svarade jag och dem andra killarna kollade på varandra och sen på tjejerna som nästan såg ut att bli intryckta mot en vägg. 

- No we did'nt! sa dem, men man kunde ana en glimt av osäkerhet i deras ögon. 

-Yes you did! Go get them! sa Louis då.

- Okay, I'll go get them! sa hon för hon hade fattat att vi skulle börja kittla henne annars. 

Hon sprang mot sitt rum men när hon inte kom tillbaka på typ tio minuter frågade jag Ida:

- Where is she? 

- Is'nt that quite obvius? svarade hon då och när vi såg oförstående på henne fortsatte hon.

- She's Katarina! She always  have a backup plan! She locked her self up on her room! Nu började vi förstå.

// CupCakeKatti! förlåt för att det vart så tråkigt! jag ska göra mer snart!

Hänt innan:

- Wich one do you want? frågade han.

- That one, sa jag och pekade på en stor nalle.

- How can I win that? frågade han den som stod i båset.

- Throw this balls and try to take down all cans, svarade hon i båset och tog fram tre bollar.

- I can do that, sa han och kastade bollarna, på andra kastet hade han fått ner alla.

Tjejen i båset tog ner björnen, gav den till honom och han gav den till mig och jag kramade honom.

- Thank you! But I think we have to go to the car now, I can't carrie all of this! sa jag.

- I'll help you carrie it to the car, sa han och tog chokladen.

                                                    Idas perspektiv:

Vi hade grisat ner nästan hela huset med chips, pocorn och kuddar. Nu satt vi i soffan och kollade på Mamma Mia och sjöng med i sångerna. 

- Do you know what Louis and Katarina are doing? frågade jag.

- Yes, sa alla. 

- Tell me! Tell Tell me! me! Tell me! Tell me! Tell me! sa jag medan jag hoppade på dem.

- Their on a funfair! sa Harry.

- Can you let go of us now? frågade Liam.

- Oooh! Katarina love funfairs! sa jag och gick av dem.

Jag hann inte komma längre innan Niall och Liam hade hoppat på mig och börjat kittla mig. 

- Time for revange! skrek Liam.

- Stop it! Skrek jag tillbaka och började slå honom med en kudde.

-Okey! Okey! sa dem, ställde sig upp och höll upp händerna. 

Jag ställde mig upp och borstade av mig. 

- Twitter next! sa Zayn som hade uppe sin mobil och tydligen hade filmat allting. 

                                                             Louis perspektiv:

Vi hade åkt från tivolit och nu helt plötsligt tvärstannade trafiken, det va nära att vi hade krockat med den framför.

Vi försökte se vad som hade hänt, vi såg poliser och ambulanser lite längre bort. 

- I think it was a car accident, sa jag. 

- Yeah, svarade hon.

                                                           Katarinas perspektiv:

Det hade varit en bilolycka lite framför oss, det första jag kunde tänka på efter att polisen kom fram till oss och sa att vi kunde åka förbi och vidare. När vi åkte förbi bilen och polisen/ambulanserna va att om vi hade åkt lite tidigare bara hade det kanske varit vi som låg i ambulanserna och va på väg till sjukhus just nu. 

- What are you thinking about? frågade Louis.

- Nothing, svarade jag snabbt. 

- Okey, svarade han misstänksamt.

- Let's put the radio on, sa jag för att byta samtalsämne.

- Okay, sa han.

Det gick inget bra så jag tog upp min "Up all Night" cd med One direction. Jag går ingenstans utan den.

- What about listen to this instead? frågade jag honom.

- Haha, did you have that all the time? In your purse? frågade han.

- Yes, I never leave home without it! sa jag leende till honom.

Vi satte på den och lyssnade och sjöng med till låtarna. 

Vi åkte till hans och Harrys hus, satte på en film och myste.

Jag somnade i hans knä och sov nog ganska länge. För när jag vaknade låg jag i hans säng och han låg bredvid mig.

- I can't fall asleep, sa han till mig när han märkte att jag va vaken.

- Me neither, sa jag, but I've got a trick for situations like this! jag fick ett litet smile på läpparna.

- what? frågade han.

- we're putting our shoes on! sa jag.

Han stirrade frågande på mig.

- we can only do it outside! sa jag då.

- Okey, I'll come with you, sa han och jag som redan hade tagit på mig skorna sprang ut som ett litet barn på julafton. Jag hörde hur han kom ut kort efter mig och sprang ikapp mig. 

- Where are we going? frågade han mig medan vi sprang.

- Nowhere! we're gonna run around the house until we get tired! sa jag till honom.

Jag hörde hur han skrattade. Vi sprang runt huset ganska många gånger innan vi va trötta. 

Vi stannade och han sa:

- Good trick, but I have something better! sa han och innan jag han svara så hade han dragit mig intill sig och kysst mig. Jag kysste tillbaka. 

- How would that get us to be tired? sa jag efteråt med ett leende på läpparna.

- I did'nt say that! I just said that I had something better! sa han. 

- Let's go inside, sa jag som hade börjat frysa eftersom jag bara hade linne och shorts på mig. 

Vi gick in och jag somnade direkt när jag la mig i hans säng.

                                                  Louis perspektiv:

Jag vaknade av att jag hörde snyftningar, jag kollade på Katarina och såg att dem kom från henne, det såg ut som att hon va vaken så jag la en arm om henne. Hon kollade på mig och jag såg att hon grät.

- What happend? frågade jag.

- I had a nightmare, sa hon.

Jag kramade henne hårt.

- About what? frågade jag.

- About today, the car accident. I dreamed that it was us in that car. That we got in to the hospital. I survived, you did'nt, sa hon och jag märkte att tårarna började forsa ner för hennes kinder. Jag kollade på henne.

- That's never gonna happen, I'll never leave you, I promise! sa jag och hon kollade på mig, kramde om mig och somnade. Jag tog ett kort på oss tillammans och la ut det på twitter tillsammans med texten: My sweetheart has fall asleep on me! <3 is'nt she cute? 

Jag somnade också efter ett tag och vi vaknade inte förrän vi märkte att vi va aldelles kladdiga i ansiktet.

- Who did this? frågade jag. 

- I don't know! But I'm soo gonna kill that person! sa hon.

                                                    Harrys perspektiv:

Vi hade somnat i Idas och Katarinas soffa och jag vaknade plötsligt när det pep till i mobilen. Någon hade gjort ett twitterinlägg. Jag kollade och såg att Louis hade lagt upp en bild på när Katarina sov mot hans bröst. Jag fick en idé, väckte dem andra och berättade om den.

Vi åkte hem till mig och Louis där Louis och Katarina antagligen sov nu. Vi tog med lite sprejgrädde och tog den som fanns hos oss också. Vi gjorde skägg, mustacher och kletade in dem en massa innan vi tog bilder och la upp dem på twitter med texten: Revange is here for all thoose times they've done this to us! Vi sprang ut i köket och började gapskratta. Sen hörde vi hur någon eller några skrek:

- HARRY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sen kom dem rusandes ut till oss med kuddar i händerna. 

- You should know Harry, that if anyone even touch my face with cream, I get really MAD! sa Katarina.

De började slå oss med kuddarna och torkade av sina ansikten med händerna och satte dem i våra ansikten. Det slutade med att alla fick tvätta av sig. 

                                                            Louis perspektiv:

Jag och Katarina stod och tog bort grädde från varandras ansikten och man kan inte säga att vi hade tråkigt. Hon skojade hela tiden om hur lång tid det skulle ta. Jag torkade bort lite från hennes kind.

- You have a little bit on your lips, sa jag.

Hon tog sitt finger där och sa sen:

- No I hav.. hon hann inte längre än så innan jag hade lutat mig fram och kysst henne. Hon kysste tillbaka. 

Vi märkte aldelles för sent att dem andra också va där. Och tog bilder av oss tillsammans. 

- Aaaw! you two are so cute together! sa dem.

- Thank you! it's just pity that me and Ida have to go home next week, sa Katarina då.

- No! You have to stay longer! sa jag då.

- We would love to, but we've only hired the house and the next plane that comes after the school start! sa Ida 

                                          Katarinas perspektiv:

- Men, Ida, vi sökte ju till skolan här. Vi kom ju in! Vi kan ju gå i skolan där! Vi kanske kan flytta hit! sa jag då. 

- Vi har ingenstans att bo, och våra föräldrar skulle aldrig tillåta det!sa hon då.

- Hey! what are you talking about? we can't understand swedish you know! sa Liam.

- Sorry, it's just, we searched for a school in London, and came in and we might could move here but there's just two small problems. sa jag.

- What?  frågade Harry.

- Problem number one: Our parents will never let us! Problem number two: We have nowhere to live! sa Ida.

- You could live here! You sort of already does that anyway! sa Louis.

- Yeah, but our parents! sa Ida då.

- I think I could fix that, I'm good at things like that, sa jag då.