-How? frågade Zayn skrattandes och jag kände hur jag blev röd i ansiktet, jag menar att slå sönder den för att man tränar karate? Hur fånigt låter inte det? Men jag får väl säga det ändå.

-You know when I'm training karate? I usualy kick on something then and when mum and dad are with me they place out pillows that I can hit, but when I'm alone I always forget about it. Dem kollade på mig med konstiga blickar. 

- That's a strange way to crash lamps! sa Liam med snett huvud.

______________________________________________________________________________________________

Jag kände hur jag blev, om möjligt, ännu rödare i ansiktet. 

- I know! I think I'm the most clumpsy person on this earth! sa jag och dem kollade på mig. 

- Well, on christmas eve last year I got a bracelet, and in like five minutes I got stuck with it in my sweater like fifteen times! sa jag och då började dem skratta åt mig istället. Men varför skämmas för det när man kan skratta med dem. 

- Now you just make me want you to be my little sister more! sa Eleanor och jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes min.

- Forget that! She's now officialy my new little sister! sa Niall och jag kunde inte låta bli att skratta mer så nu låg jag på golvet och vek mig av skrattt.

Nialls perspektiv:

Hon är så söt! Jag önskar att jag kunde adoptera henne.

- What's funny with that I want you to be my sister? frågade jag och kunde inte låta bli att le.

- you want me to be your sister! That's funny! sa hon mellan skratten.

Jag kollade på henne med frågande blick. 

- But wait a minute? you said that you have much training the hole week, and that you got full pott essays.. HOW?! frågade Liam och hon vart med ens allvarlig och såg ut att tänka lite på sitt svar.

Gabbis perspektiv:

Vad skulle jag säga? skulle jag berätta för dem att jag är halvdöd, synsk, massa andra saker och att jag kan läsa tankar? Jag tänkte lite på svaret och då märkte jag också att Niall satt och undrade varför jag tänkte så mycket.

-I don't know actually, svarade jag och vart lite förvånad över att jag inte kommit på det svaret tidigare.

- I think I just.. No, I don't know.. svarade jag än en gång.

- Wow, you're weird! sa Louis och jag kunde inte låta bli att läsa deras tankar. Liam:How does she do it? Louis: She's scaring me! But in a good way.. Harry: She's good! Danielle: Impressing.. Eleanor: I wish I could be like her! Niall: Wow, she's soo cute! I wish I could adopt her! jag kunde inte låta bli att le åt Nialls tanke. 

- wow, and I didn't already know that! sa jag med ironi i rösten och alla skrattade.

Mitt i skrattet ringde min mobil. Bella.

- Fan, wait just a second! sa jag till dem. Jag tog upp mobilen och gick några meter bort.

-VAD?! väste jag.

-Hej på dig också! hörde jag Elinors röst säga.

- Vad gör du där? frågade jag eftersom jag trodde att det skulle vara Bella som svarade.

- Alla är här! sa Molly.

-Okej, vad ville ni? frågade jag.

- Hur va det att träffa One Direction? frågade Bella.

- hmm, jag träffar dem fortfarnde! Och nu kollar dem på mig som om jag pratade kinesiska! sa jag sarkastiskt.

- Oj, förlåt, men vi trodde du hade gått till hotellet, jag menar i London är ju klockan ändå elva så.. sa Alice.

- VA?! jaja, ha det så bra! saknar er! sa jag lite frånvarande.

- Saknar dig också! hörde jag alla säga och jag log lite för mig själv innan jag kollade på klockan i mobilen.

- SHIT!!! utbrast jag när jag insåg att dem hade rätt. 

- What? frågade Niall och jag behövde inte läsa hans tankar för att förstå att han va både orolig och förvirrad. 

- nothing, it's just, I have to go, the clock is already eleven! And I won't wake up until 1 PM tomorrow,  sa jag.

-Wow, I thought that you were twelve, not fifteen! sa Zayn.

- yeah, but when I first saw you I thoght that you were like fourteen, sa Niall och jag försökte hålla mig för skratt.

-then I guess the rumors are true! You are good jokers in this band! sa jag medans jag försökte hålla mig för skratt.

- But I have had a really good time! and I have to go now! sa jag och skulle precis vända på mig när Danielle stoppade mig. 

- You didn't thought on real you would go without a hug? frågade hon och kramade mig.

- Erm, acually I did, sa jag medans Eleanor också kramade mig.

- Then you aren't that smart that I thought! sa Louis när han också kom fram och kramade mig. Jag fick kramar av alla och till sist va det Nialls tur. Hans kramar va inte som jag hade tänkt mig, dem va så mycket bättre. Jag skulle inte må så dåligt med honom som storebror. 

-Could I get your number? frågade Eleanor när jag hade kramat Niall. 

-Sure! sa jag glatt och gav henne mitt nummer.

Jag skulle gå till hotellet eftersom jag hade missat min buss. 

Jag kunde inte sluta tänka på det Niall hade tänkt när vi kramades. "I wish I could be here forever".

Helt plötsligt väktes jag ur drömmandet av att någon satte sina händer på mina axlar.

- WAH!? skrek jag och hoppade till, jag vände mig snabbt om och skulle precis göra ett karategrepp på den som stod bakom mig när jag märkte att det va Niall. 

-Don't ever do that again! sa jag med skräckslagen blick.

- sorry, me and the guys just wonder if you want a ride? frågade han och jag ville ha skjuts, men ändå inte eftersom det kanske bara va av ren artighet han frågade.

- Eh, no thanks, I think I'll walk.. sa jag och kollade ner i marken för att han inte skulle se att jag rodnade.

- well, then I'm sorry 'cause I won't let you! sa han och jag hann knappt titta upp innan han hade tagit mig i sina armar lagt mig bakom hans rygg och börjat springa bort mot dem andra antar jag om jag utgår från hans tankar.

-LET ME DOWN! ropade jag åt honom och jag hörde hur killarna plus Eleanor och Danielle skrattade. 

- okay! sa han och släppte ner mig.

- Hey! That's kidnapping! And now my head is like 'BOM BOM BANK'! sa jag och låtsades att jag va sur. 

- Yeah, kidnapping in like fifty meters! skrattade Harry.

- Same thing! sa jag och slog honom lätt på armen. 

-Okay, should we go now? What's the name on your hotel Gabbi?? frågade Louis.

- uh, Hilton something... sa jag och jag visste bara att det hette nåt med Hilton.

- I think I know wich one you mean, sa han och vi satte oss i bilen. Det va en stor bil så alla fick plats, jag satt bredvid Harry och Niall. Jag somnade direkt på Nialls axel så jag kommer inte ihåg nåt.

Nialls perspektiv:

Hon somnade så fort vi satte oss i bilen mot min axel. Hon är så söt när hon sover! Jag tror nästan att jag är kär. Eller, kan man det när tjejen man är kär i är typ sju år yngre än man själv? det borde man väl, eller?? 

-Hey, guys! I think we've found Niall's new girlfriend! sa Louis retsamt.

-What? frågade jag och väcktes snabbt upp ur mitt tänkande.

-Hahah! yeah I think so! sa Liam och jag kände hur jag blev röd i ansiktet.

-Shut up! she might hear you! väste jag åt dem.

Dem började skratta åt mig. Sen kom vi till hotellet och va tvugna att väcka henne. Vi satt i typ tio minuter för att få upp henne, men hon vägrade vakna vad vi än gjorde. Hon svarade bara nåt på svenska varje gång. Men till sist vaknade hon.

- why didn't you try to wake me up like normal people? frågade hon när hon vaknade.

- How do you mean? frågade jag.

- I don't know, maybe splash some water on me or tickle me! svarade hon innan hon gick ut ur bilen. 

- we'll be thinking of that the next time! sa jag till henne innan hon hade stängt dörren, hon log till svars. Det kändes ibland lite som att hon kunde läsa mina tankar, jag vet inte varför. Det bara va så. 

-Bye! ropade vi efter henne och hon vände sig om, log sitt fina leende och svarade:

-Bye! 

 

 

//CupCakeKatti! förlåt att det har tagit så lång tid för mig med det här kapitlet! Men jag har två bloggar att sköta om nu! Jag tar hand om en av mina kompisars blogg nu också under en vecka. Kolla den gärna! http://www.isabellgabrielle.devote.se/ 

Hänt innan: -Yeah, come Liam! sa hon väldigt vänligt och det verkade inte som att hon hade tagit illa upp alls. Hon sträckte ut armarna som för att krama honom och till slut kom han fram och kramade henne, men istället för att besvara kramen gjorde hon ungefär samma sak som med Harry; en smidig rörelse och fick snabbt ner honom på golvet utan att han slog sig.

- Am I stil to short? frågade hon med ett flin samtidigt som hon hjälpte honom upp. 

- I didn't mean it like that! sa han tyst.

-It's okay! sa hon och log mot honom.

-You're our new security guard! sa Louis och kollade fortfarande imponerat på henne. Jag gjorde detsamma och dem andra killarna bara nickade instämmande. 

- Woho! I'm only twelve and I already got one of the best jobs on this earth! utbrast hon och började hoppa omkring och fiftade armarna runt huvudet. Jag tyckte det såg riktigt roligt ut. 

____________________________________________________________________________________________

-But, Hey hey hey, little freak! stop it for a second, sa Louis efter ett tag av att hon hade hoppat och gjort nån sorts dans. Jag slog till honom lite på armen för att han hade kallat henne freak.

- What? frågade hon och fick tårar i ögonen. Hon la händerna framför ögonen för att dölja tårarna.

-Omg, I'm so sorry! sa Louis till henne och sprang fram till henne. 

-Good job Louis! You just got one of our biggest fan to cry! sa Liam och vi andra gick fram till henne också. Louis gav honom en sur blick men återgick snabbt till att trösta Gabbi. Plötsligt bröt hon ut i skratt och vi kollade konstigt på henne.

-You should have seen your faces! skrattade hon och ramlade ner på golvet och vek sig av skratt. Vi bara stod kvar och såg säkert ut som frågetecken innan Niall också började skratta. 

-Wow! I've never seem a person who can change from happy, to sad, to laughing so quikly! sa Harry förvånat.

- I was never sad! I was just playing! sa hon och vi började förstå. -I have never seem someone that actually belives in me more than two times at the same day! fortsatte hon och började skratta ännu mer. 

- You're funny! sa jag och skakade på huvudet samtidigt som jag skrattade lite åt henne.

- but anyway, you said you're twelve, and that you're from Sweden, did your mum or dad come with you? frågade Louis.

- No, I'm here alone, svarade hon och jag tror att alla precis som jag blev ganska chockade. 

- Wow, your parents must really trust you! sa Liam.

- Trust me? are you serious? I mean, there's one reason for them to let me go, and one HUGE reason for them to not let me, the only reason they actually let me is 'cause my friends nugged them! svarade hon. 

- what is the reasons? frågade jag för jag undrade verkligen.

- the good reason is that I haven't got any wrong at any essay so I'm very mature for my age, the bad reason is that I always does something stupid when I'm alone, sa hon och jag fattade inte riktigt.

-What 'stupid'? frågade Harry.

-I don't know, crash a expensive lamp or something and at a hotel, they really don't want me to do that! svarade hon.

Gabbis perspektiv:

-How? frågade Zayn skrattandes och jag kände hur jag blev röd i ansiktet, jag menar att slå sönder den för att man tränar karate? Hur fånigt låter inte det? Men jag får väl säga det ändå.

-You know when I'm training karate? I usualy kick on something then and when mum and dad are with me they place out pillows that I can hit, but when I'm alone I always forget about it. Dem kollade på mig med konstiga blickar. 

- That's a strange way to crash lamps! sa Liam med snett huvud.

Gabbi  

//CupCakeKatti!! Hoppas ni gillar novellen även om den är väldigt tråkig än så länge!

Hänt innan:

- Well, i swim before school every day 6 o'clock, right after school I have singing on Mondays then it's karate, on tuesdays I have piano and flute. On Wednesdays I have tennis and athletics, and on thursdays I have fotball, sa jag som om det va jätteenkelt. 

-But you said you play guitar to! sa Niall lite besviket.

- I do, but I'm not taking lessons! sa jag då.

- Could you play to us? frågade Zayn.

- no, no, no! That's a big NO! I'm not good! sa jag satte armarna i kors över bröstet.

- PLLLEEEEEAAAAASSSSEEE! sa dem samtidigt och gjorde 'puppyeys'.

- Why are you so good at puppyeys? frågade jag.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Eleanors perspektiv: 

Efter att vi hade tjatat lite gick Gabbi med på att spela lite på gitarren. Hon spelade someone like you och jag kunde inte fatta att hon sa att hon va dållig!

-You said you weren't good! utbrast Niall efter att hon hade spelat klart.

-I'm not! sa hon minst lika högt och vart lite röd i ansiktet.

-LIAR! skrek han och hoppade på henne och började kittlas och vi andra va inte långt efter.

- IT'S CHEATING! YOU'RE SEVEN I'M ONLY ONE PERSON! DANIELLE, ELEANOR, HELP ME! skrek hon mellan skratten, och det va inte ofta eftersom hon tydligen va kittlig överallt. 

-Okay! svarade jag och Danielle på samma gång och tog tag i två killar var, själv fick jag med mig Zayn och Louis. Danielle fick Liam och Niall. 

-Danke! svarade Gabbi och alla stannade upp och hon började skratta. Danke? Vad betyder det egentligen?

- What is that? frågade Harry som hade tagit ett avbrott i att kittla henne.

-A swedish joke, svarade hon med överdriven svensk dialekt och medans vi tänkte över det tog hon fast Harrys handled i något som såg ut att vara ett karategrepp och fick snabbt och smidigt ner Harry så att det va hon som kittlade honom istället. 

- Wow! How did you do that? frågade Louis och jag tror att vi alla tänkte samma sak eftersom vi bara stod och stirrade. 

- If you've already forgoten it I'm going on karate! sa hon, ställde sig upp och hjälpte Harry upp.

-I don't think he meant it like that, I mean he's like 1, 80 and you're almost 1,60! sa Liam säkert utan att tänka sig för. Hon såg först lite förvånad ut men dolde det nästan så snabbt så att man inte hann se det. 

-Yeah, come Liam! sa hon väldigt vänligt och det verkade inte som att hon hade tagit illa upp alls. Hon sträckte ut armarna som för att krama honom och till slut kom han fram och kramade henne, men istället för att besvara kramen gjorde hon ungefär samma sak som med Harry; en smidig rörelse och fick snabbt ner honom på golvet utan att han slog sig.

- Am I stil to short? frågade hon med ett flin samtidigt som hon hjälpte honom upp. 

- I didn't mean it like that! sa han tyst.

-It's okay! sa hon och log mot honom.

-You're our new security guard! sa Louis och kollade fortfarande imponerat på henne. Jag gjorde detsamma och dem andra killarna bara nickade instämmande. 

- Woho! I'm only twelve and I already got one of the best jobs on this earth! utbrast hon och började hoppa omkring och fiftade armarna runt huvudet. Jag tyckte det såg riktigt roligt ut. 

_______________________________________________________________________________________________

//CupCakeKatti!! Kom ihåg att kommentera nu och hoppas ni gillar novellen!

Hänt innan:

- Ni är världens bästa kompisar! Men hur fick ni tag på det?? frågade jag efter att jag hade lugnat mig lite. 

-Jag känner en som har en kompis som har en kompis som har en kompis som bor i London som känner en kille som känner en tjej som är bästis till One Directions stylist! förklarade Cissi. 

- Jaa, det gäller ju att ha kontakter... sa jag och skakade på huvudet.

- Oh, juste, dina föräldrar har gått med på det och du åker imorrn! sa Hanna. 

- själv? Imorrn? Jag måste packa! har ni bokat hotellrum också? frågade jag och kände stressen stiga. 

- Vi har tänkt på allt! Vi har köpt kläder åt dig och bokat hotellrum! sa Molly lugnande. 

- Åh! Ni är bara bäst! sa jag och dem skrattade åt mig. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa dag: Gabbis perspektiv

Jag va på flygplatsen nästa dag, mitt plan skulle gå klockan tolv och nu var hon halv. Jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen och längre än hit fick inte mina vänner eller familj följa med så jag stod och sa hejdå till dem. Jag fällde en och annan tår men det gick nästan att gråta när jag skulle till London och uppfylla en av mina största drömmar. Jag  gick igenom och fick ta av mig mina skor, bälte och massa sånt... Jag hatar att gå igenom säkerhetskontrollen, jag menar, tänk om den piper? Om man har glömt att ta av nåt! Det skulle vara jättepinsamt! Som tur va hände inget den här gången och jag skyndade mig att ta mina saker. Jag gick och satte mig ganska nära gaten eftersom jag inteville missa flyget eller nåt. Efter ett tag så säger dem i högtalarna att vi ska gå på planet. Jag reste mig upp och gick in, visade min biljett för nån som skulle "godkänna" den och sen gick jag in och tog min plats. Jag satte på bältet tog ett tuggummi så att mina öron inte skulle bli sådär knäppa och satte på min mp3-spelare; WMYB sen fortsatte den på alla 1D-låtar. När vi nästan va framme satte jag på mig bältet igen och dem började landa. 

När jag kom ut ur planetgick jag och hämtade min väska som kom nästan först för en gångs skull! Jag gick ut och gick till en taxi. Jag sa vart jag skulle och han som körde taxin körde mig dit. Jag betalade och gick sen in i hotellet för att checka in. När jag hade gjort det gick jag till mitt rum, det va ganska stort, det hade två rum plus en toa. Ena rumet va ett vardagsrum och det andra va ett sovrum. Jag slängde mig på sängen. Eftersom att klockan bara va två i Engelsk tid så hade jag mycket tid på mig, för konserten började först klockan sju. Jag kollade lite tv men tröttnade snabbt och stängde av. Jag bara la mig på sängen för att vila, men sen somnade jag. Som tur va så vaknade jag efter ungefär två timmar och då va klockan ungefär fem. Jag började ta på mig mina kläder som jag skulle ha på mig; ett par jeans shorts med vita tights under, en bandeau och en tröja som va typ "lättstickad" så att man såg igenom ganska mycket där det inte va mönster. Det va därför man hade bandeaun. Jag sminkade mig lite lätt med marcara, läppglans och rouge. Sen satte jag upp min speciella pennfrisyr där man sätter upp typ som en hästsvans och sen drar igenom en sorts hårpinne, snurrar lite tills det gör ont och inte går mer spänner fast den och om det behövs tar man en till och sätter över. När jag va klar m med allt va klockan halv sju så jag fick ta min handväska och springa ner till bussen som gick till arenan. När jag kom dit gick jag till en vakt och visade mitt backstage-pass och han visade mig vägen in. Där bakom scenen fanns en soffa och en sorts teve som jag gissade att man kunde se konserten på bakom scenen. Jag hade kommit lite försent så jag skulle få träffa killarna först efter konserten. När dem började spela What Makes You Beautiful sjöng jag med i refrängen. Helt plötsligt hörde jag någon som sa:

-Wow! You sing very good! När jag vände mig om såg jag två tjejer stå bakom mig, jag kände igen dem direkt; Eleanor och Danielle.

- eh, thank you... sa jag lite generat och tittade ner i golvet. 

- What's your name? frågade Danielle.

-Gabriella but everyone calls me Gabbi, svarade jag och tittade upp lite.

- Nice name! My name is Eleanor and this is Danielle, sa Eleanor.

- I know, you're Liam's and Louis' girlfriends, sa jag och den här gången tittade jag på dem. Dem skrattade lite för att jag visste det.

- Hahah, so you're a fan? How old are you? frågade Danielle och dem satte sig i fotöljerna mitt emot soffan.

- Yeah, I'm a fan, I'm twelve, sa jag då, dem verkade riktigt trevliga! 

- But, how did you get in here? frågade Eleanor efter ett tag av att prata om allt möjligt. 

- Well, yesterday was my birthday and my present was to get here and be backstage on one of One Directions conserts, svarade jag.

- oh, congratulaisions! But how did you get backstage pass? frågade Danielle.

- Well, one of my best friends knows someone, that knows someone, that knows a guy, that knows a girl who lives in London and she knows One Directions stylist, svarade jag och såg att dem fick anstränga sig för att hänga med.

- Well, you gotta have contacs! sa Eleanor och jag förundrades över att hon hade sagt samma sak som jag hade gjort igår. 

-Just what I said, sa jag och skrattade lite. 

- But, who did your hair? frågade Danielle sen. 

- eh, I, svarade jag och fattade inte riktigt vad hon menade.

-You did it? Wow you're good! sa Eleanor med ett chockat ansiktuttryck.

- Thank you, you want me to do it on you two? frågade jag. 

- Yeah! sa dem båda på samma gång.

- But I have to warn you, it hurts a little bit, sa jag och kollade frågande på dem om dem fortfarande ville, dem nickade bara.

- Okay, who wants to start? frågade jag sen.

- Me, sa Eleanor. Jag tog upp mina extra pinnar och började hon skrek lite i början sen fick hon hålla Danielles hand och krossade den istället. När hon va klara jag åt Danielle att hon skulle komma, hon va lite osäker i början, men sen kom hon och satte sig. När jag va klar med henne också så va Eleanors hand också krossad. 

- So, now you're done! sa jag då.

-Oh, I wish you were my little sister! sa Eleanor.

-why? fråågade jag då.

-Because, you're nice, cute and you can do hair like this! sa hon och pekade på sitt hår

-Thank you! sa jag lite generat.

- Okay, I think the consert is too! sa Danielle när killarna i One Direction kom. Hon och Danielle sprang fram till dem, Eleanor kramade Louis och Danielle Liam. Jag bara stod kvar och stirrade. 

- I like your hair! sa Louis till Eleanor. 

- Thank you, she did it! sa hon då och pekade på mig. 

Jag stod såklart fortfarnade kvar och bara stirrade på dem, men nu hade jag också börjat stamma såklart.

-O...O...One.. sa jag innan jag nästan slutade andas. 

- Gabbi! Gabbi! say something! sa Danielle som hade kommit fram till mig. 

- H.. h.. hi, sa jag lite tyst.

- Hi! Gabbi? sa Liam som också hade kommit fram och jag nickade.

- I'm Liam, sa han.

- Seriusly Liam? don't you think she already knows your name? sa Danielle och kollade på honom.

- Sorry, sa han lite skamset då. 

sen kom dem andra fram också. Jag stod fortfarande kvar och bara stängde och öppnade munnen utan att säga något nästan. 

- So, tell us a little bit about yourself! sa Harry när vi hade satt oss ner. 

- What do you wanna know? frågade jag då, för jag hade ingen aning om vad jag skulle säga och jag va fortfarande nervös. 

- EVERYTHING! skrek Louis.

- ehm, okay.. I come from Sweden, but I'm adopted from Japan. My name is Gabriella Yasmin Niwne Svensson, I love sports, music, shoping and fashion. could you ask me questions instead? sa jag men jag va dålig på att berätta om mig själv.

- Okay, wich sports are you playing? frågade Niall.

- ehm, swimming, tennis, karate, fotball and athletics, svarade jag.

- Wow! Sporty girl here! sa Zayn lite skämtsamt.

- Yeah, I love sports, svarade jag.

- do you play any instrument?? frågade Liam.

- ehm, I sing, play piano, flute and a little guitar, svarade jag.

- how do you have time? frågade dem och såg jättechockade ut.

- Well, i swim before school every day 6 o'clock, right after school I have singing on Mondays then it's karate, on tuesdays I have piano and flute. On Wednesdays I have tennis and athletics, and on thursdays I have fotball, sa jag som om det va jätteenkelt. 

-But you said you play guitar to! sa Niall lite besviket.

- I do, but I'm not taking lessons! sa jag då.

- Could you play to us? frågade Zayn.

- no, no, no! That's a big NO! I'm not good! sa jag satte armarna i kors över bröstet.

- PLLLEEEEEAAAAASSSSEEE! sa dem samtidigt och gjorde 'puppyeys'.

- Why are you so good at puppyeys? frågade jag.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

//CupCakeKatti! förlåt att jag inte har uppdaterat så jättemycket. Och att jag inte är så jättebra på att skriva noveller! Men kom ihåg att skriva kommentarer, då blir det mycket roligare att skriva! Jag tål faktiskt kritik!

Hänt innan:

- You did'nt! nästan ropade jag.

- Did what? frågade Ida.

- Hide the photoalbums there?! svarade jag och dem andra killarna kollade på varandra och sen på tjejerna som nästan såg ut att bli intryckta mot en vägg. 

- No we did'nt! sa dem, men man kunde ana en glimt av osäkerhet i deras ögon. 

-Yes you did! Go get them! sa Louis då.

- Okay, I'll go get them! sa hon för hon hade fattat att vi skulle börja kittla henne annars. 

Hon sprang mot sitt rum men när hon inte kom tillbaka på typ tio minuter frågade jag Ida:

- Where is she? 

- Is'nt that quite obvius? svarade hon då och när vi såg oförstående på henne fortsatte hon.

- She's Katarina! She always  have a backup plan! She locked her self up on her room! Nu började vi förstå.

                                                         Katarinas perspektiv:

Jag satt uppe på mitt rum med fotoalbumet på mina knän och bläddrade igenom. När jag hörde hur killarna kom upp slog jag snabbt igen den, jag hade som tur va ett lås på fotoalbumet och gömde snabbt nyckeln i en liten burk där jag hade smycken. 

- Open, it's the police! hörde jag hur Louis sa med tillgjord och fånig röst. 

- Never! svarade jag också med fånig röst. 

- Come on! We're not gonna torture you! hörde jag Liams röst. 

- No, you just gonna look at photos at me that's really embarissing! sa jag.

- Exactly! hörde jag Harrys röst. 

Jag himlade med ögonen. Sen släppte jag in dem.

- here's the album, sa jag och gav dem albumet, men inte nycklarna.

- Thank you, sa Niall. Men när dem såg att det va lås på så sa dem:

- could we get the keys to? 

- nope! you only asked for the album! sa jag och innan jag hann göra nåt annat så hade alla förutom Ida hoppat på mig och börjat kittla mig. 

- Where's the key?! frågade dem hela tiden. 

-I can give you a clue, sa jag mellan skratten. Dem slutade.

- it's where I hide things that you don't use! sa jag.

- Okay, let's just start looking, sa Niall.

Efter att dem hade letat i ungefär tio minuter och gått förbi burken vad som nästan kändes som hundra gånger började jag och Ida gapskratta. Vi hade satt på GLEE på teven vi hade där (vi hade samlar-boxar). Jag älskar den serien, jag kunde alla låtar där och sjöng med för mig själv lite dovt där i min säng där jag och Ida låg och kollade på där dem letade. I vanliga fall brukade jag sjunga för full hals, men jag hade inte riktigt vant mig vid att dem va mega pop-stjärnor så jag vågade inte sjunga så. 

- Please can we get one more clue? frågade Zayn och dem andra killarna nickade instämmande.

- They're with my jewelry, sa jag och pausade för att kolla på dem. 

- Where's your jewelry? frågade Harry då. 

- In one of my boxes, sa jag.

Dem började leta i mina lådor och hittade dem till slut i min smyckeslåda. 

- Please don't open the photo album! bad jag.

- On one condition, sa Louis då.

- What? frågade jag hoppfullt, men allt förstördes när han sa sitt villkor.

- That you'll sing to us, and the twitcam! sa Louis.

- You really wanna torture me? don't you? sa jag med ansiktet i händerna. 

- No I don't, sa han.

- Look in the album then! sa jag och begravde mig i täcket. 

                                                           Louis perspektiv:

Jag tog albumet låste upp det och öppnade. Jag vart lite chockad över de första bilderna och ser Katarina i bikini. Över nästan hela hennes kropp stod det I♥1D. Alla började skratta, ett snällt skratt. Vi bläddrade vidare och när vi kom till slutet hittade vi en massa bilder på Katarina och en kille hon verkade ha mysigt med. 

- Hey, I think Louis wanna know who that guy is! sa Harry retsamt och kollade på mig, men det va sant.

Jag hörde hur Katarina drog en djup suck och sen kom ut ur täcket.

- That. That's my ex boyfriend, sa hon. 

- EX! for like two years ago! sa hon igen när hon såg mitt ansiktsutryck. 

- He looks good! sa Harry ännu mer retsamt men han fick en kudde på sig som Katarina hade kastat. Men jag kunde inte säga att han inte ser bra ut, han hade brunt ganska kort hår, mössa T-shirt och pösiga jeans. 

- Why did you dump him? frågade Liam.

- I did'nt, he dumped me. I was depressedand sad for like four months, sa hon då.

- What happend then? frågade Harry. 

- Lolly and Ida helped me, they got me to listen to really good music, it was a band I think, I don't remember. Anyway I heard the music and I understood that I could get better, sa hon.

- What was the name of the band? frågade Zayn.

- I don't remember, I heard the music a long way before I saw pictures at the guys in the band. I think it was a boyband, like four - five cute members. But I can't remamber the name, it was something that starts O, sa hon.

Vi började tänka, Ida hade börjat gapskratta och prata på svenska. 

- Are you serious? sa Katarina efter att vi hade tänkt i ungefär en kvart.

- What? frågade vi.

- How obvious isn't it? I'm talking about you guys! I'm just playing with yah! sa hon.

- Ooohh, sa vi lite generat. Katarina och Ida hade börjat skratta så att dem vek sig.  

                                      Nästa dag: Lollys perspektiv

Jag hade fått många samtal från Katarina och Ida dem senaste dagarna, dem hade bett mig ta med svenskt godis. Dem hade väl inte tänkt på att jag skulle ta med mycket annat också t.ex, alla mina 1D afficsher, kläder, skivor och min one peace. Jag skulle till England och träffa mina två bästa vänner om bara två dagar. Jag ville gärna möta Katarinas nya pojkvän. När jag väl hade hoppat tillräckligt mycket på resväskan så att den skulle gå ihop märkte jag att godispåsen med typ två eller tre kilo godis inte va i väskan. Jag suckade ljudligt och satte på en One direction-skiva. Jag hoppade omkring och sjöng med medan jag la i godiset i ett litet hörn och satte mig sen på väskan för att den skulle stängas. När den väl gick igen kom min mamma in i mitt rum.

- Hej, är du klar med att packa? frågade hon.

- Jaa, vart precis klar! svarade jag stolt.

- Oj, ska du verkligen ha med dig sådär mycket?? sa hon sen. Jag suckade och kollade på resväskan. 

-Egentligen skulle jag behöva ha mer, men det mesta är 1D-saker, svarade jag. 

                                         På flygplatsen nästa dag: Lolly.

Jag kunde inte fatta att jag skulle åka till London! Jag skulle dessutom få vara där med mina två bästa vänner. 

Jag hade precis gått igenom säkerhetskontrollen och skulle gå in i planet. När jag hade kommit till min plats satte jag på flygplansläge på mobilen och började lyssna på One Direction. Helt plötsligt kände jag hur nånting sparkade i ryggen, jag kollade bak och såg att en liten kille på kanske tre - fyra år satt bakom mig och sparkade på mitt säte. 

"Perfekt! En flygresa till min drömstad och jag får en jobbig liten unge bakom mig!" tänkte jag och fortsatte sen lyssna på musiken.

//CupCakeKatti!! Hoppas ni gillade delen!

Hänt innan:

- Hey! what are you talking about? we can't understand swedish you know! sa Liam.

- Sorry, it's just, we searched for a school in London, and came in and we might could move here but there's just two small problems. sa jag.

- What?  frågade Harry.

- Problem number one: Our parents will never let us! Problem number two: We have nowhere to live! sa Ida.

- You could live here! You sort of already does that anyway! sa Louis.

- Yeah, but our parents! sa Ida då.

- I think I could fix that, I'm good at things like that, sa jag då.

                                                 Idas perspektiv:

- Are you, I did'nt know that! sa Zayn.

- come on! How did you think we got here in the first place? frågade Katarina.

- By asking? sa Niall.

- No, that never works on our parents! So, Katarina did as she always does when she could die to get something! sa jag

- what did she do? frågade Harry. 

- You'll see, sa Katarina och tog upp telefonen, ringde sina föräldrar och började prata:

- Mamma? kan jag och Ida få flytta hit? Vi har redan tänkt på allt, vi får bo hos några kompisar till oss och vi har kommit in på en riktigt bra skola! Snäääääällaaaaaa?! 

- Why are she singing? frågade Harry.

- She don't, she's begging. And she is good at get it to sound like she have really good arguments!  sa jag då. Hon la på och log som ett freak.  

- I'm alowed, now it's your time! And remember if they're about to say no just say: Katarina fick! sa hon. Jag tog telefonen och slog in numret. 

- Hej mamma! får jag flytta till England? vi har tänkt på allt! Vi får bo hos några kompisar som vi har träffat och vi har kommit in på en riktigt bra skola!

- Men gumman, jag vet inte riktigt... hörde jag att mamma sa.

- Katarina fick! sa jag då. 

- oh, Okej då, men vi kommer över och lämnar era saker! sa hon.

- TACK MAMMA! sa jag och la på.

                                                Katarinas perspektiv:

- AAAHH! skrek vi och hoppade runt.

Killarna stirrade oförstående på oss, sen på varandra, sen kollade dem på oss igen. 

- We're allowed! sa vi i kör när vi såg dem.

- YEY! sa alla i kör i munnen på varandra då. 

- Let's go to Nando's to celebrate! sa Niall.

Vi gick till Nando's och jag kunde fortfarande inte riktigt fatta att vi skulle flytta till London och bo tillsammans med 

bandet som jag hade avgudat för bara en månad sen, det va ljudet av alla mina drömmar som slog in! 

Medan vi åt så skålade vi för att vi skulle flytta in. Jag satt emellan Ida och Louis. Louis hade armen om mig och Ida såg ut att vara mitt uppe i ett viktigt samtal med Liam, jag kunde slå vad om att det handlade om disney. 

Jag och Louis pratade med dem andra i bandet om allt mellan himmel och jord, det kändes så naturligt att vara med dem! Det va svårt att förklara, men dem kändes som bröder för mig. Jag hade aldrig haft några syskon, jag va enda barnet, men jag hade en hund. 

När vi kom hem till dem skulle vi göra i ordning så att vi kunde sova över hos Louis och Harry. Jag skulle sova i Louis' säng. Ida, Liam, Niall och Zayn skulle sova nere i soffan eller på madrass.

                                                        Nästa morgon: Louis perspektiv.

Jag vaknade klockan halv sju av att något hade ramlat ner på golvet, när jag såg mig omkring såg jag Katarina på golvet. Hon höll sig på huvudet som att hon hade ont där. 

- What happend? frågade jag.

- I fell from the bed, svarade hon.

- But, now, when we both are awake, what do you say about revange? sa jag.

- I would love that! I already have an idea! sa hon med ett lite läskigt leende på läpparna.

-What? frågade jag.

- Let's put on some music, and sing to it the highest and false we can! sa hon.

Vi gick ner tog fram musikspelaren och högtalarna och sen satte vi på hennes "up all night" cd. 

Vi började göra frukost och sjöng så högt och falskt vi kunde. Efter ungefär fem minuter kom alla in i köket.

-What are you doing?! frågade alla.

-Breakfast, svarade Katarina oskyldigt. 

- Not that! Why are you singing like you were being killed? frågade Harry.

- Revange, sa jag. 

- You want breakfast? frågade hon.

                                                                 Harrys perspektiv:

Jag vaknade av ett oljud som slog allt annat, när jag kom ner såg jag att Louis och Katarina stod och sjöng.

De andra kom också och vi började fråga dem vad dem gjorde och dem spelade som ingenting, till slut sa de att de hämnades för att vi hade sprutat grädde på dem igår så jag gick till kylen hämtade grädden och började spreja på dem eftersom jag hatar att vakna tidigt. Hon försökte gömma sig bakom Louis men det funka inte riktigt. HAn drog fram henne och använde henne som sköld och så fortsatte det så tills hennes mobil ringde. Hon torkade handen och sa:

- Katarina speaking.

sen hörde man bara att hon vart jätteglad, jag förstod inget annat.

                                                                         Katarinas perspektiv:

Min mobil ringde precis när Harrysn sperejade på mig och Louis med sprejgrädde. Jag blev som tur va räddad av att min mobil ringde. Jag torkade av mig lite på Louis och svarade sen.

- Katarina speaking.

- Katarina! Det är Lolly!!

- LOLLY! Jag är så glad att du ringde! Du räddade mig från grädde! sa jag. Lolly va en av mina andra vänner, en riktigt bra vän, hennes riktiga namn va Lilly, men hon är så rolig att vi kallar henne Lolly istället. Jag Ida och hon är riktigt tighta. Jag såg hur Ida reagerade och började hoppa.

- grädde? Jag trodde du älskade grädde? sa hon lite förvånat.

- Inte när den är i mitt ansikte, sa jag då.

- Jaja, jag hörde att du och Ida skulle flytta till England, så jag bara undrade om jag fick komma över och hälsa på??

- JA! Det finns några du verkligen måste träffa här! nästan skrek jag i luren.

- Har du fallit för ännu en kille?? frågade hon i luren.

- Va ska det mena? frågade jag tillbaka. 

- Det ska mena, att varje gång du åker nånstans så får du syn på en kille som sen ser dig, och du är så söt så han kan inte motstå dig! sa hon som om det va självklart i luren. Jag såg hur Ida hade hört det och börjat gapskratta.

- Det här är inte vilken kille som helst! Han är speciell! Som min andra hälft! Förutom du och Ida såklart! sa jag då.

- Ser fram emot att träffa honom, jag kommer om några dagar! sa hon glatt.

- Okej! sa jag ännu gladare.

- What was that about? frågade Liam som hade blivit lite skräckslagen av Ida.

- Our best friend Lolly are comming! sa jag.

- Okeey, but why is that little freak jumping around and laughing? frågade Zayn. 

- Heey! I have feelings you know! sa hon när hon hade slutat gapskratta och slog till honom på axeln.

- She said something funny, sa jag innan Ida hann svara. 

- hm, it'll be fun meeting her, sa Harry.

- Could we see some pictures of her? frågade Louis.

- NO! sa jag och Ida i kör och båda tänkte samma sak, dem va för pinsamma. 

- Why not? You're like our sisters, you can't hide anything from us! sa Niall med fånig röst. Jag och Ida skyndade till dörren så att dem inte skulle komma hem till oss. Dem sprang efter oss men vi höll fast dörren, jag hade såklart en reservplan och hade tagit alla deras bilnycklar, dem va i min ficka. Men nu behövde vi hålla fast dörren så att dem inte kunde komma ut.

- Come on! You know we can take you away easy as two feathers! sa Louis.

Liam hade redan kommit fram och tagit tag i Ida och dragit bort henne. Jag höll kvar hur hårt Louis än drog.

Han drog mig så att jag nästan hängde i luften. Till slut bad han om hjälp från dem andra killarna och dem kom fram och drog i mig. Jag kände nästan hur jag tänjdes ut. Mitt i allt frågade Ida mig på svenska:

-Har du nycklarna?

- Såklart jag har! Jag är ingen amatör! sa jag till henne. 

Till slut fick dem loss mig, jag låtsades vara jättesur. Men jag och Ida sprang ut när dem letade efter nycklarna som plötsligt hade försvunnit. Vi gjorde det så tyst som möjligt innan vi hade kommit ut så att dem inte skulle märka nåt. Sen sprang vi.

- Du har nycklarna va? frågade Ida.

- Såklart! sa jag och klappade på fickan där dem va så att hon skulle höra. 

                                                  Liams perspektiv:

- hey guys!? where's the girls? frågade jag efter att vi hade letat efter nycklarna i ungefär 10 minuter.

- Oh no! They must have took the keys before we came and then ran away with them when we were'nt looking! sa Louis uppgivet.

Vi satte snabbt på oss skorna och började springa mot deras mot deras hus, dem hade redan kommit dit när vi kom. Dem hade låst dörrarna. 

-So what should we do now? frågade Zayn.

- knock on, I think, sa Harry.

Vi knackade på och hörde hur dem sprang omkring och sen sa:

- Just a minute!

När dem öppnade fattade vi att dem nästan hade vält upp- och ner på huset. 

-Can we start to seek forour keys now? frågade jag.

- Okay, svarade Katarina. 

Vi började leta och när Niall blev hungrig gick vi till kylen och där va nycklarna.

-we found them! skrek vi i huset och när vi kom till vardagsrummet hörde vi hur Katarina mumlade något till Ida.

- I said we should'nt hide them there! 

- No, you should'nt had, sa jag.

- You wanna play card? frågade Katarina.

- sure, sa vi.

Efter att ha kört några rundor kom jag att tänka på en sak.

- Why did you hide them there anyway? frågade jag och Katarina och Ida kollade på varandra.

- We did'nt have any better place, Ida first said that we could hide them with our underwears! But it would be REALLY embarrising for all of us if you found them there! sa Katarina.

- Yeah, it would, sa Louis. Sen såg jag att Katarina och Ida utbytte blickar. 

Jag kom plötsligt på något, vi hade egentligen kommit dit för att hitta ett fotoalbum! 

- You did'nt! nästan ropade jag.

- Did what? frågade Ida.

- Hide the photoalbums there?! svarade jag och dem andra killarna kollade på varandra och sen på tjejerna som nästan såg ut att bli intryckta mot en vägg. 

- No we did'nt! sa dem, men man kunde ana en glimt av osäkerhet i deras ögon. 

-Yes you did! Go get them! sa Louis då.

- Okay, I'll go get them! sa hon för hon hade fattat att vi skulle börja kittla henne annars. 

Hon sprang mot sitt rum men när hon inte kom tillbaka på typ tio minuter frågade jag Ida:

- Where is she? 

- Is'nt that quite obvius? svarade hon då och när vi såg oförstående på henne fortsatte hon.

- She's Katarina! She always  have a backup plan! She locked her self up on her room! Nu började vi förstå.

// CupCakeKatti! förlåt för att det vart så tråkigt! jag ska göra mer snart!

Hänt innan: 

-Wow, I've got like 200.000 new fallowers! This is wierd! But your fans is adorable! 

- Yeah! See yah tomorrow! bye! sa jag.

-Bye! sa hon.

Jag kunde inte fatta det, vi hade inte ens haft våran första dejt, och fansen trodde redan att vi va ett par! 

Men imorgon, så va vår första dejt, och jag hoppades att det skulle gå bra!

                                                     Katarinas perspektiv:

Åh! Jag har ju köpt den! Men vart la jag den? Jag sprang runt i huset och försökte hitta den, sen skulle jag också sminka mig och locka håret! Åh! Han är här om tjugo minuter och jag har bara underkläder på mig! Till slut så hittade jag klänningen och kunde gå och göra mig i ordning. När han kom skyndade jag mig till bilen och han klev ut och kramade mig innan han öppnade dörren. 

-Where are we going? frågade jag.

- just wait and see! svarade han då.

                                                         Harrys perspektiv:

Louis sprang genom huset och letade efter kläder att ha på sig, jag bara stod och kollade och skrattade åt hur han lämnade kläder efter sig överallt. Till slut bestämde han sig för att ta en blårandig tröja, en scarf och röda jeans.

-Are you nervous? frågade jag med ett retsamt leende på läpparna. 

-Yeah! And it's not funny! I'll remember this when you'll go out on a date with a girl you really like for the first time! svarade Louis. I think I'm done now! 

-Okey, go take her now tiger! sa Harry.

                                                     I bilen: Louis perspektiv.

När jag va utanför hennes hus såg jag hur hon kom ut, hon hade en fin vit och rosa klänning på sig. Hon va jättevacker! 

- Hi, where are we going? frågade hon när jag hade kramat henne och öppnat hennes dörr. 

- Wait and see! svarade jag bara. 

När vi hade kommit en bit satte vi på radion, lägligt nog spelades One thing just då och jag hör hur Katarina började sjunga med så jag började också  "Get out, get out, get out of my head! and fall into my arms instead!" sjöng vi, när den va slut kollade hon på mig.

-What? frågade jag.

-Nothing, it's just, this has been my biggest dream since I get to know about you! sa hon.

- Haha, you've got a great voice, anyway, sa jag och såg hur hon rodnade och sänkte huvudet så att hon såg på sina ben.

- No, I have'nt.. sa hon lågt.

- What are you talkig about? frågade jag övertalande.

- I can't sing! I sing like a cow! sa hon. 

- Then, that cow must sing very beutiful!  I can't belive you said that! sa jag.

- Do you really think I've got a good singing voice? frågade hon och tittade osäkert på mig. 

- No, I don't, I think you've got a wonderful singing voice! sa jag och ett litet leende föll på hennes läppar. 

-Oh look! we're here! sa jag.

- A funfair? sa jag leende.

- Yeah! let's go inside! sa jag och drog med mig henne.

- But I have'nt any money, sa hon sorgset.

- I have! sa jag, I can buy for you! 

- No, that's to much to ask for! sa hon.

- Oh, come on! I'll buy for you! End of story! sa jag då. 

Jag drog med mig henne och köpte biljetter. När vi va inne drog jag henne till den största berg- och dalbanan där. 

- I don't know... sa hon osäkert.

- Oh, I'll protect you if something happens! sa jag.

- ok then, sa hon.

 Efteråt va hon aldelles skakig i benen, jag fick bära henne till nästa åktur; spöktunneln. 

- Are you trying to kill me? frågade hon och såg skräckslagen ut.

- No, ofc not! Why would I, but if something happens, just hug me, ok? sa jag och kysste henne på kinden.

- I think more rumans are gonna spred now! sa hon och skrattade. Jag kollade runt omkring mig och såg att massa tjejer stod och kollade på oss eller filmade/tog foton. 

- I don't care! sa jag och släppte ner henne och vi sprang mot spöktunneln, hon gjorde det mer eller mindre motvilligt. 

                                               Idas perspektiv:

Jag hade tänkt ta det lugnt och göra lite makeover på mig själv ikväll när Katarina inte va hemma, men såklart vart det inte så. Killarna kom åtta på kvällen med chips, popcorn, kuddar, och massa, massa filmer.

- What are you doing? frågade Liam.

- I was planning to have a night for my self, but, I seriously doubt that I will get that! sa jag.

- There you have right! sa Niall och gick in.

- We wanted to cheer you up when you were alone, sa Harry.

- It was more like you chocked me! sa jag.

- Well, we wanna see the house! sa Zayn och dem gick in i huset.

När de hade fått se huset skulle vi se på film, jga föreslog en som jag och Katta hade tagit med.

- I know! Let's see "An Epic Movie", sa jag med fånig filmröst.

- What's that? frågade Harry.

- You've never seen Epic Movie? frågade jag.

- No, sa dem i kör.

- Then we have to watch that! It's the ultimate parody movie! sa jag.

- Okey, then, Epic Movie it will be, sa Liam.

När den va klar märkte vi det nästan knappt för vi satt och snacka om allt mellan jord och himmel.

- You wanna know what I and Katarina used to do in Sweden if we could'nt fall asleep?

- Yeah, every tips is good! sa Zayn och puttade lite menande på Harry.

- We used to run around the house in the middle of the night, until we were tired, sa jag.

- In the middle of the night? You're joking! sa Liam och kollade konstigt på mig.

- yeah, but around her house we could just run like four - three times, 'cause it's HUGE! svarade jag.

- In the middle of the night? frågade dem bara. Till slut gick jag ut i köket och poppade popcorn och när jag kom in igen började jag kasta på dem så att dem skulle sluta, för dem satt fortfarande och sa bara:

- In the middle of the night? Middle of the night!? Night! 

- Oh, come on! sa jag precis innan jag började kasta på dem.

                                                     Katarinas perspektiv:

- AH! skrek jag varje gång det kom upp ett nytt spöke bara nån meter från mitt ansikte.

- It's okey! nothing's gonna happen! sa Louis då och kramade mig.

- Okey, but Louis, I think it's gonna take a little longer to go to next ride, sa jag när vi hade kommit ut ur tunneln. Det va massa fans där och nästan alla vakter också.

- I think we should go home, sa han så att alla skulle höra honom. Han blinkade åt mig och jag fattade ungefär vad han menade.Han hade sagt i bilen att det kanske skulle bli så att det va en massa fans dit vi skulle, så han hade med sig peruker och solglasögon så att vi kunde ha det ifall att. jag fick en påse som det troligen va en peruk och solglasögon i. Jag gick in på damernas medan han gick in på herrarnas. Jag tog på mig Peruken solglasögonen och en hoodie som också låg där. När jag kom ut såg jag Louis som hade på sig nästan samma. Jag gick fram till honom och han frågade:

- What are you wanna do now?

- I wanna win something! sa jag.

- Then we go over to the candy castors and competitions, sa han då.

Vi gick dit och jag drog honom till en där man kunde vinna jättestora godisar.

- I take the flat 15 to 20, sa jag till hon som stod där och gav henne pengarna.

Hon snurrade hjulet när det hade kommit några fler och den stannade på 17.

- Ah! I WON! sa jag och hoppade runt. 

Hon som stod i disken gav mig en jättestor chokladkaka och vi gick vidare med den bärandes mellan oss.

- Okey, now it's myturn to win something! sa Louis och gick mot ett stånd där man skulle få ner så många burkar som möjligt för att få ett gosedjur.

- Wich one do you want? frågade han.

- That one, sa jag och pekade på en stor nalle.

- How can I win that? frågade han den som stod i båset.

- Throw this balls and try to take down all cans, svarade hon i båset och tog fram tre bollar.

- I can do that, sa han och kastade bollarna, på andra kastet hade han fått ner alla.

Tjejen i båset tog ner björnen, gav den till honom och han gav den till mig och jag kramade honom.

- Thank you! But I think we have to go to the car now, I can't carrie all of this! sa jag.

- I'll help you carrie it to the car, sa han och tog chokladen.

//CupCakeKatti. Förlåt för att det inte hände typ nånting i det här inlägget!

Heej, jag kommer inte på nåt bra namn, så jag kallar novellen bara Novellen. 

Hänt tidigare:

-Should we help you to get her  back to your house? frågade Louis.

-Thank you, yes, svarade jag. 

Vi hjälptes åt att bära henne till deras bil och sen fick vi skjuts hem. 

När vi va hemma vaknade Katta och undrade vad som hade hänt, jag berättade allt och hon begravde huvudet i händerna. 

- Jag är en sån IDIOT! nästan skrek-grät hon.

- Nej då, jag tror att dem tyckte du va söt, sa Ida med ett tröstande leende på läpparna. 

- Dessutom ska vi ju till dem ikväll. sa hon sen.

                                Den kvällen: Idas perspektiv

-KATTA! VI SKA VARA PÅ MILKSHAKE CITY OM 20 MINUTER! Ropade jag till Katta som sprang runt i huset och provade typ 1000 olika kläder! Och sminkade sig! Och va nära att svimma några gånger igen av nervositet och utmattning.

-JAG KOMMER! ropade hon och kom springande ut i hallen iklädd ett par snygga jeans en tröja som va typ uppklippt på ärmarna. 

Jag hade på mig en söt kjol, ett linne och sneakers.

- Ska vi gå då? frågade jag.

- Aa, jag ska bara ta på mig skor.

Hon tog på sig ett par converseklackar och en söt jacka. 

Vi gick dit och såg att Harry redan hade kommit och sprang och satte oss i bilen.

- Hi guys, we're going to mine and Louis' place, the other guys are already there and doing it nice.

- Okey, I'll try not to faint this time! sa Katarina.

- Good, 'cause you won't be able to watch the movie if you're unconscious, sa Harry.

Jag kunde se på hennes min att hon skrek inuti sig själv, men hon lyckades gömma det ganska bra.

                                             Louis perspektiv

- Okey, now we're almost done with the pillows, sa Liam

- No, there's one left, sa Zayn.

- Not necessarily, sa jag och kastade den på Liam.

- Oh, you will regret that, svarade Liam och kastade tillbaka den.

Vi va mitt inne i kuddkriget när vi hörde någon som ropade:

-Pillow fight! det va Katarina.

Hon sprang ut till oss tog en kudde och slog till för fullt. Hon va riktigt duktig på det. Men när hon slog till mig, oh, då!

-Oh, you gonna regret that! skrek jag till henne! Jag hoppade på henne och kittlade henne. Hon skrattade och hon försökte vända sig och kura sig, men jag va starkare och började vända upp henne. Hennes skratt va fantastiskt!

Hon började sparkas och slåss för att komma loss. Hon lyckades komma loss i några sekunder och sprang iväg. Jag va snabbare än henne och kramade henne bakifrån, jag bar henne tillbaks henne och la henne i soffan. 

-so wich movie are we going to se? frågade Ida.

- DISNEY! ropade Liam. 

- YEY! ropade Ida tillbaka. 

- NO! ropade alla vi andra.

- Titanic, sa Harry. 

- NO! Skrek jag jättehögt!

- Wow, why not? frågade Zayn. som fortfarande höll för öronen.

- I don't like sad movies,  nästan pep jag.

-What did you say? frågade Niall.

- I don't like sad movies, sa jag igen lite högre.

-What? sa alla nu.

-I DON'T LIKE SAD MOVIES! OKEY? sa jag mycket högre. 

- But, we're here, we can protect you, sa jag. Jag kände mig lite fånig, men hon verkade inte tycka det.

                                                        Katarinas perspektiv

Det va i slutet av filmen, jag satt och kramade Louis. Utan att jag tänkte på det hade jag dränkt hans tröja i tårar. 

Jag såg att Ida också grät, hon satt lutad mot Liam. Dem pratade säkert om att det skulle blivit mycket bästtre om vi hade sett på en disney-film. När den va slut fortsatte jag gråta och killarna skrattade åt mig och Ida. 

- it's not funny! sa jag halvsurt åt dem.

- Okey, but does every swedish girl cry this much? frågade Louis och kollade på sin tröja. 

- I don't know, but I never wanna see this movie again! sa Ida.

- Then we should see a Happy-ending movie! sa Liam. Och alla fattade vad han menade;

Disney.

- I can accept that, if we don't see the lion king! sa jag.

- that's not sad, sa Liam som säkert hade sett den hundra gånger.

- What!? Have you even seen it? 

- Katarina, kom igen! Den är bara lite sorglig, och vill du inte få gråta lite mer på krambjörnens axel?? sa hon med retande röst. Vi hade gett dem kodnamn... Niall va blondinen, Zayn va frisyren, Harry va krullen, Liam va Nalle Puh och Louis va krambjörnen. 

- Åh, kom igen! svarade jag och slog till henne med min kudde. 

- ehm, we're not sure, but I don't think that we ever gonna understand what you're saying! sa Niall. 

Ida gav mig en blick som sa: "eller kan dem". Jag gav henne en menande blick och skakade på huvudet.

- You could go in to google translate, sa Ida och jag hoppade på henne och slog henne med en kudde samtidigt som jag kittlade henne. 

-Good idea, sa Louis med ett retande leende på läpparna eftersom han fattade att jag inte ville det.

-Harry look what krembjernon means! sa han

-Okey, sa han med ett skratt på läpparna och tog upp sin mobil, eftersom ingen annan hade sin nära. Jag hoppade upp snodde den och skyndade iväg till toan där jag låste och bytte kod som låste upp den. 

Sen gick jag ut och gav tillbaka den till Harry som stod utanför och försökte få upp låset. 

-What have you done with it? frågade Harry. 

- I just changed code, svarade som att det skulle vara självklart.

- Oh, come on! Sa Louis som stod precis bakom. 

- I'll say it if you promise to not go in to google translate! sa jag helt nonchalant.

- Okey, but I wanna know what it means! sa Louis.

- I'm not telling you! svarade jag.

- Okey, we won't go in to translate! lovade Harry.

-Okey, it's 4837, sa jag.

- Okey, sa Louis som hoppade på mig och började kittla mig. 

- What have I done now? frågade jag mellan skratten.

- Tell me what it means! ropade han åt mig.

- Never! skrek jag som om jag va med i en skräckfilm och blev utfrågad av skurken.

- Hey guys! We're starting the movie now! hörde jag Liam.

- Wich film? frågade Harry.

- Robin Hood! Hörde jag Idas glada stämma säga.

- Okey! I'll tell you Loui! Just get of me! Sa jag.

- Yey! sa han som ett litet barn på julafton.

- It means boobear! sa jag.

Han verkade förstå lite av det vi hade sagt då och började skratta.

                                                  Liams perspektiv:

-Can't we see Robin Hood? frågade Ida.

-Yey! sa jag.

Vi övertalade dem andra och ropade sen det åt Harry, Louis och Katarina som fortfarande va ute och vi hörde hur Louis kittlade Katarina. 

När dem kom in såg Katarina lite låtsassur ut och Louis skrattade så att han vek sig. 

-You guys wanna know what krambjern means? frågade Louis skrattande och den här gången va det Katarina som hoppade på Louis och höll för hans mun. Jag och Ida kollade på varandra, vi tänkte båda samma sak; dem passar perfekt tillsammans. Resten av kvällen va dem tillsammans hela tiden. Och jag och Ida satt och hade jätteroligt till filmen. 

När vi väl kollade på klockan vart jag riktiggt chockad, men jag tror att Katarina vart mest chockad om man ska utgå från hennes min. 

- Ehm, guys, I think we have to go home now! it's 2 AM! sa Ida. 

- WHAT? nästan skrek jag. You know that I must get to sleep, I get really mad otherwise! 

- You can sleep here, sa Louis. 

- Okey, sa vi.

Vi tog fram madrasser och hlet plötsligt ropade Niall: "I'll take Louis' bed!" 

-Me to! ropade Zayn.

- I take Harry's bed! He's got a tv there so I can watch at Disney all Night!

- I come with you then! ropade Ida då.

                                               Louis perspektiv:

-That leave us here, sa Katarina.

-Yeah, do you wanna borrow something to sleep in?? sa jag.

- That would be good, yes, svarade Katarina

hon fick låna en aldelles för stor vit t-shirt och gick sen gick hon in och bytte om och tog bort sminket.

Hon verkade väldigt trött så jag och Harry bäddade åt henne.

-Thank you guys, sa hon halvsovande sen ramlade hon ner i sängen och somnade direkt.

När hon verkligen sov sa Harry:

- I understand why you like her so much.

- What? sa jag.

- Yeah, it's kind of obvius, svarade han och tillade sen: But I don't think she has noticed it yet. 

jag suckade, lade mig på madrassen bredvid hennes och somnade.

//CupCakeKatti